gott nytt år!

Så var det dax att summera det gångna året och vilket år det har varit! Oj vad mycket skoj vi har haft! Nike fick sin tredje valpkull och vår andra kull under prefixet Duckedups såg dagens ljus. Den gula tiken Teal stannade hos oss och Emi blev mkt glädjande friröntgad både fram och bak. Emi fick också göra debut på andjakt under hösten vilket coola Emi löste med bravur. Lugn och stadig vid sidan och jagar efter skammade änder som om hon aldrig har gjort annat!
Vi startade iår igen på lagtävlingen på Apportera för Livet med vår vän Pernilla, poängen lämnade en hel del att önska, men vad gör det? Vi hade en toppendag som vi ägnade åt ett otroligt viktigt ändamål, nämlingen kampen mot att utplåna cancer. Fuck cancer!
I slutet av september drog vi åter mot norr och Aapua, Pajala, 127 mil enkel resa. Aapua bjöd som vanligt på fantastiska jakter och magisk natur, och däremellan en massa god mat och dryck.
Dunder, en liten schillerkille, gjorde entré i vår hundflock i oktober, och äntligen fick jag min första egna schiller. Dunder är en trygg och cool kille som gör fina framsteg till skogs, i fredags fick han ut sin första hare vilket var otroligt häftigt.
Sigge dundrar på i rådjursskogen, idag visade pejlen på 21 km och husse fick äran att avsluta för Siggeman. Lite extra kul var att en av våra valpköpare, Eric, fick skjuta rådjur för Sigge i helgen.
Burton och Attis har gjort debut på fieldtrail och Burton gjorde en glimrande första start på Långtora och var med till 4:e rundan innan dom lite oturligt åkte ut. Attis första start var på andjakt och en hysteriskt nervös förare (JAG!) var inte direkt till hjälpen...I say no more. Glädjande nog gick Attis betydligt bättre några helger senare men åkte ut när han inte ville lämna av en fågel till husse. Det sliter på både oerfarna hussar, mattar och hundar att gå på linjen, men det är otroligt lärorikt. Nike kom snabbt i form igen efter valpkullen i början av året och har gått fint på höstens jakter. Det är på jakterna Nike verkligen kommer till sin rätt, hon ger sig aldrig och ligger i och jagar tills den sista fågeln är inne. Teal är nu 9 månader och visar på fina egenskaper, Teal är väldigt lugn vid sidan och är väldigt kvicktänkt, vilket är superkul i träningen. 
Helgen före jul parade vi Nike igen med den gula hanen Thomas (Drumgoose Connemara), och den kombinationen känns oerhört spännande. Nu håller vi tummar, tassar och tår för att Nike blir dräktig.